Parkbilder

Stilla vrå i stan

2010-02-07T12:53:00.006+01:00

Det är gröt på alla gator och ganska svårt att ta sig fram i modden. Två steg fram och ett tillbaka. Ortopederna har mycket att göra. I stan är det så många fötter, så mycket trafik och så halkigt underlag. Alla människor halkar hit och dit och för oväsen. Ibland ramlar de omkull och går sönder en smula.

Men parken ligger bakom muren. Hit har snöröjningen inte nått. Det saltas inte men skottas försiktigt mellan gravarna som ligger i kvarter. Gravstenarna har små mössor av snö och träden en vit filt. Det är stilla, så stilla att de minsta rörelserna lämnar försiktiga spår i snön. En fågel har flaxat en smula och sopat med vingpennorna. På förmiddagarna är det full fart på mästersångarna i träden. Hundar: två. Snögubbar: en. Pulkaåkande barn: ett, trots att det inte finns någon pulkabacke.

Möten i parken

2010-01-26T13:23:00.003+01:00

Det är fint att mötas i skydd av muren, rhododendron och gravmonument. Hundar: tre. Joggare: en. Gravstenar: oräkneliga just idag.

Stampens kyrkogård är den äldsta just nu i Göteborg. Det har (förstås) funnits andra kyrkogårdar före denna, men de är försvunna, överbyggda, bortforslade.

Inte bara omelett

2010-01-24T10:24:00.003+01:00

Vi samlar brödrester och sen tar vi kortpromenaden runt kyrkogården. I Fattighusån är vattnet mörkt mellan isflaken. Överallt är det spår efter fågelfötter. Men var är änderna? Och hur vet de att vi är här? För så snart brödpåsen kommer fram, kommer de allihop flygande. De glidlandar i vattnet och trängs. Är det en god gärning att mata stadsänderna i parken?

Det går uppåt

2010-01-20T12:28:00.003+01:00

Rhododendronbladen har tuffat till sig och burrat upp sig. De törs mer när det inte är så kallt. Idag är det gmycket folk i rörelse på gångarna.

Antal hundar: fyra. Borttappad, upphittad röd skinnhandske: en. Brinnande gravljus: flera, som bleknar i morgonen men glimmar varmt på kvällen. Allt väl.

Kallt

2010-01-12T11:46:00.002+01:00

Kylan får rhododendronbladen att hänga. Men det kommer andra tider.

Nytt liv

2010-01-11T15:23:00.004+01:00

Tiden går, och vi flyter med den. Plötsligt bor vi i en annan del av stan. Det är gott. Vi hade inte tänkt oss att bo här, men nu gör vi det. Så är det.

Då tar vi Parkbilder med oss. Visserligen är närmaste park en dödens park, men livet försiggår med full styrka. Idag beskars träden. Gångarna grusades av en ivrig gul maskin. Hundar rastades, några bars faktiskt omkring. Det är kallt men klart och soligt, en mycket vacker dag.

Spåren löper hit och dit mellan lyktor, stenar och buskar. Vi kan inte tänka oss att de döda misstycker. Vi känner oss redan som hemma.

Slutet - och en annan början

2009-05-07T12:25:00.002+02:00

Det blir inga nya parkbilder. I alla fall inte just nu, och i alla fall inte som förut. Men vi finns också här:
http://www.tvekanochtvivel.nu/
Välkomna dit!

Fler än vi

2009-04-16T10:56:00.003+02:00

Det är många som gillar parker. Men parkens rykte är dåligt. Hundbajs och knark är det snällaste vi har hört. Kanske blir det bättre nu. Det gäller att göra parken till sin.
Vi sätter vårt hopp till de unga.

Mänskliga aktiviteter

2009-04-15T22:00:00.010+02:00

I parken finns det många människor, fast inte just när vi är där. Men spåren syns.

Första dagen

2009-04-12T23:10:00.002+02:00

Nu är allt nytt igen. Nu blir det något helt annat igen: ny puls, nya utsikter, nya upptäckter. Nya positioner. Och en ny park!

Sista bilden från parken

2009-04-12T12:41:00.005+02:00

Det händer saker i stort och smått. Hela tiden. Vi är glada om vi märker en del av det som händer, för oftast ser man det bara från sidan eller liksom i ögonvrån. När vi försöker se det rakt på är det som en fixeringsbild som försvinner. Det verkar vara enklast att se klarast utan fokus, liksom.

Eller så är allt en chimär. Hursomhelst ser det ut som om detta är sista parkbilden. Våren är på gång, kan meddelas, och de naturliga påskrisen fungerar enligt planen. Allt väl i den bästa världar.

Det fanns annars mycket kvar att upptäcka och beskriva. Vad gjorde de egentligen på stenstolarna häromkvällen? Vad finns i bergrummet under parken? Vem hängde upp den rosa påskfjädern? När planterades blommorna i slänten? Vem sitter under trädet i sommar? Vad sa stadsarkitekten om parken? Och hur är det att bo i husen omkring?

Men det finns andra parker!

Det relativa ljuset

2009-04-03T15:59:00.004+02:00

En iskall och finfördelad dimma ligger över parken och lilla staden. Men det är fredag och trafiken tätnar utanför Systemet. Förväntan ligger schablonartad i luften, och det är ok. Vi väntar gärna på nya saker.

Ljuset ovanifrån studsar på varenda vattendroppe i luften och det blir ljust i hörnen av både det ena och andra. Tänk ändå - nu ändras allt igen! Och vi får vara med om det igen, fast vi är mogna. Kanske lite kantstötta. Men klokare och mer realistiska. Tror vi.

Hoppsan

2009-04-03T15:51:00.002+02:00

Det går fort nu! En del sticker upp på nolltid och det är väl kul.

Man lurar sig

2009-03-19T22:35:00.006+01:00

Vi har ställt ner vinterskorna i källaren. Jo, minsann. Och idag gick vi utan vantar mot havet, men där lurade vi oss själva och det bet i fingertopparna.

Men luften är som champagne. Iskall champagne, så kanske lite väl kall, om man ska vara noga.

De här morgnarna vaknar vi av ljuset i sovrummet och vill gärna springa. Men vi går. Kroppen vill mer än det finns underlag för.

Och de rökande tonåringarna slår ut som blommor i parken. Snart kommer de riktiga blommorna också.

Det närmar sig

2009-03-15T07:11:00.003+01:00

Häromdagen var det snöstorm som lade sig runt träden. Barnen var ute och kanade samma dag.

Men nu är allt borta. En sorgkantad rest av en snögubbe försvinner sakta ner i marken.

Marsljuset har vi aldrig tyckt om. Det är torrt, vasst och fyllt av en elak elektricitet som sticker i både ögon och näsa. Allt känns dammigt. Idag vaknade vi av ljuset, och nu är det den tiden.

Men det låter löftesrikt från träden och buskarna när vi ställer in öronen på rätt frekvens.Vi ska nog klara det här också. Igår var det ljusgrått över hela havet. Nästa vecka är det vårdagjämning.

Utförsresa

2009-02-21T12:14:00.002+01:00

Parken är en av två möjliga pulkabackar innanför tullarna, så nu är det välbesökt. Barnen åker och åker till snön är utsliten och bara det frusna gräset återstår. Men då åker de lite till.

Världen runtom

2009-02-20T19:40:00.003+01:00

Dags att titta sig omkring i bloggosfären. Det finns ju andra parker också:
Marabouparken har just vunnit andra pris.
Slottsträdgårdsmästaren har en fin utsikt.

Det finns kanske fler? Tipsa mig gärna.

Kvarnplatsen

2009-02-17T20:45:00.003+01:00

Vi har läst på om parken. Den är faktiskt ganska ny. Tidigare har det varit liv och rörelse just här, och helt klart en massa oväsen: en kvarn för med sig ljud. Vagnshjulen har rullat och stenarna malt mot varandra, för här har det länge legat en kvarn.

Det visar sig att vi egentligen bor i Kvarnliden, strax bredvid den plats där Agrellska kvarnen en gång låg. Dessutom tror man att det är den äldsta kvarnplatsen i Varberg. Mölnebacken kallas den 1759 av en Johan Rosén. Då fanns bara denna enda kvarn i staden, men det hade funnits flera. Kanske de brann?

I Mölnebacken uppfördes Agrellska kvarnen 1848, revolutionsåret. Och den var också vridbar, revolverande. En vridbar hättkvarn. År 1909 leddes elkraft in i kvarnen och därför brann den ner den 17 september 1911. Bara grundmurar stod kvar till 1950-talets mitt. Under andra världskriget byggdes ett utkikstorn i trä här, men det är förstås också rivet. Pilhagen, som parken heter idag, var också marknadsplats för kreatur, och området har kallats Oxtorget.

Men nu är det sällan marknadsljud i parken - det är i så fall när det är sommarlördag och ljudet från torghandeln sprider sig ända hit. Då fylls parkeringen på Oxtorget av moderna kärror.

Alla hjärtan i parken

2009-02-14T18:36:00.002+01:00

Man kan plocka både det ena och det andra i parken en dag som denna. Resterna efter dagisutflykter hänger i stubbskotten. Bredvid fladdrar en grön servett.

Stjärnklart i natt

2009-02-02T13:02:00.004+01:00

På natten är det ganska mycket trafik i parken. På natten går tonåringarna genom parken två och två, eller i gäng, eller ensamma. En flicka gick ner för backen och den andra vek av österut på grusgatan mot Lorensberg.

Parkstråket går till torget, som är stans stora ungdomsgård på helgerna. Det är också där allt händer - störst risk att råka illa ut är det nog om man är onykter ung man på torget en helgnatt. Det muckas.

I parken är det annars tyst dessa nätter. Kaninerna sitter stilla och fryser. Temperaturen lockar inte någon människa heller att samlas runt en flaska eller burk. Ändå ligger det ofta något sådant kvar i parken efter en helgnatt. Man passerar genom. Man slänger en flaska. Man går vidare. Ingen tittar uppåt. Det är synd - det var stjärnklart i natt, Orion vaktade och Stora Björn rullade fram över parken.

Parkbilder ligger nu i Varberg på bloggkartan.se.

Kaninavträde

2009-01-25T11:32:00.004+01:00

Vi vet var kaninerna har sin toalett. Och nu vet alla det:

Söndag i parken

2009-01-18T22:04:00.002+01:00

Inte är det vinter direkt. Pulkbacksåkarna lyser med sin frånvaro. Men vi läser väderrapporten och den lovar snö hela veckan. Vi får väl se, vi får väl se.

Idag: ett gungande barn, en glad mormor. Hundar: jodå. Bevis ligger i parkkanten. Tonåringar: har lämnat spillning under gungorna - ett cigarettpaket. Kanin: har hållit sig undan. Antal kajor: hundratals vid solnedgången.

Bakom planket

2009-01-14T13:57:00.006+01:00

Det är inga barn i pulkabacken, men det är inte heller någon snö. Men det kan bli.

I somras gick vi på gången genom parken och såg två män som stod bakom planket och därför inte syntes från gatan. Men vi såg dem från vår promenadväg. De skakade hand som för att avsluta en affärsuppgörelse. Kroppsspråket tydde på just det, och det var i så fall en affär i det fördolda. Den var inte avsedd för offentligheten. Vi hade visserligen kameran i handen men det verkade inte vara läge för en porträttbild.

Varför stod de två männen just där? De var så out of place att man bara måste tolka dem som ljusskygga. Ändå var det mitt på dagen och det enda de gjorde var att stå bakom plankhörnet och hälsa. Den dagen var det heller inga barn i parken.

Gammal kärlek

2009-01-10T00:11:00.002+01:00

Gammal kärlek rostar aldrig, sägs det. Gäller det bilar eller blommor? Bland alla de förgångna växterna står kärleksörten i alla fall kvar, och när vi kommer nära ser vi färgerna som vi trodde hade försvunnit med sommaren och hösten.

Ibland är det skönt med detaljnivå. På översiktsplanet händer det kanske ingenting, men i det lilla händer det ganska mycket.

Vi skrämde rejält en kanin som låg och tryckte under trädet. Till slut stack den iväg nerför backen i parken och försvann i gräset.

En gräsöken?

2009-01-07T14:44:00.003+01:00

I lilla parken är det vinter, fast en och annan fågel får en knäpp i förmiddagsljuset och piper till. Strax intill parken, på andra sidan gatan, är det om möjligt ännu mer stilla. Där ligger den gamla kyrkogården.

Enligt forskning från Stockholms universitet kan ett nätverk av små och till synes obetydliga grönområden vara ett acceptabelt alternativ till större och sammanhängande grönområden när det gäller djurarters överlevnad i en stadsmiljö. Men då måste det väl finnas "bryggor" mellan de små grönområdena, så att de upplevs som sammanhängande.

Grönområde, förresten. Grönt är det ofta i parken. Eller brunt, grått och naturfärgat i största allmänhet. Färgerna går in i varandra och färgskalan känns i samklang med vädret, Sverige och den ekonomiska situationen. Ett ganska osminkat ansikte.

Men det ligger ofta spår efter mänskliga aktiviteter i parken. De spåren är i en helt annan skala, med häftigt orange och chockrosa, knallsvart eller lyseblått. Välspacklade, lackerade och aggressivt säljande - i alla fall före förfallet.

Vi ser inga djur så här års som försöker ta sig över gatan till nästa grönområde, in bland lugnet, gravstenarna och under de stora träden.

Nyår

2009-01-02T11:25:00.004+01:00

Vi tittar uppåt och ser aftonstjärnan fastna i grenarna bredvid den nya månen. Det är nyår också här i parken.

Västerhimlen var nyss brandgul och nu är den som tyst glas. En senkommen smällare rappar till mellan husen.

På eftermiddagarna förlorar man den inre klockan och tror att det redan är natt. Men så inser man att dagen blev alltför kort för det som måste hinnas med, och så tittar vi på listan och ...

Vi tar nya tag och drar igång projekt som får oss att leva. När det blir för mycket, så flyger vi utmed havet och landar i parken. Där är annars nästan tomt.

Bättre tider

2008-12-22T14:57:00.005+01:00

Det är inte alltid enkelt att hålla tankarna i styr. Det är mycket nu, det är grått ute och det är ekonomisk kris. Pengarna är faktiskt slut. Så där roterar våra tankar, trots att man inte vill tänka på det.

Men recessionen märks inte i parken. Där finns solen och till och med en alldeles gräsgrön gräsmatta, som strävar vidare under alla årstider. Liksom berggrunden. En gång var det här toppen av ett förhistoriskt Himalajamassiv, nu är det en knalle i en park i en liten stad. Även om förändringarna har varit våldsamma, så går de ganska långsamt. Vi hinner med, om man säger.

Fast häromveckan var det jordbävning, en liten darrning på undre däck. I parken ligger dock allt kvar som tidigare.

Och nu går det mot ljusare tider! Allt beror på vilket perspektiv vi har. Vi bestämmer att vi ska se den ljusnande framtiden som vår.

Den första årstiden

2008-12-17T11:16:00.005+01:00

Det är en av de två årstiderna nu. Vi kallar den oktember. Det ligger ett jämngrått täcke över hela världen. Himlen är tung som ett vaddtäcke och hänger in från havet. Men det är lugnt och tyst i väntan på vinter- och vårstormar. Snön blev det inte mycket av, och inte är det speciellt kallt heller.

I parken är det också grått, även om husen intill har hängt upp stjärnor i fönstren, och det glittrar till från trädgårdarna ibland av elektriska slingor. Parken är för det mesta tom när vi går igenom den. Är bara vi ute?

Men tittar man i kanterna så rör det sig. Under gungorna är det tydliga spår, inte av små fötter, utan av stora tonårsdojor, som har grävt i sanden. Fötterna har rört sig utan tankar. Huvudena har gungat och tänkt på annat. Det är stora gropar under gungorna.

På eftermiddagen drar det lilla tonårsgänget genom parken på väg hem från centrum. Två tjejer och två killar med mössor. Plötsligt är det liv och röster i det gråa. Våra öron blir förvånade. Finns det andra levande varelser i världen? Tydligen. Men de verkar vara en annan art.

Snö

2008-11-25T09:43:00.003+01:00

Jo, det ÄR snö. Nyss var det sol och värme. Nu är det snö och kyla, men det är fortfarande en liten bit natur i hörnet av en liten stad i utkanten av en värld. Eller så är det centrum i världen som är just här.

När bladen är borta från buskarna och träden är det fritt och ljust i parken. Husen som vänder baksidan till har annars lummig grönska och staket mot den allmänna marken. Men nu ligger husen nakna och oskyddade mot parken, och man ser rakt in på bakgårdarna.

Men det är inte så gott om parkbesökare just nu. Hundägarna tar en tur på gräsmattan och låter hunden springa omkring , och så är det de två gångvägarna som leder folk genom parken. Det är få som stannar till. Snön på bänken ligger orörd i dagar.

Novembermorgon II

2008-11-16T09:09:00.006+01:00

En novembermorgon är det rent i parken. Det blåser, men träden är tomma och parkförvaltningen har städat upp vartenda almlöv från gräsmattorna.

Färgerna är ovanligt tydliga och vackra. Den fuktiga luften mättar dem med extra kraft, och vinden håller undan dimman. Det är en alldeles lysande morgon i november med gnistrande gräsmatta och blyblå molntrasor. Mörkare grå på stenstolarna och jämnare mörkgrön på de målade parkbänkarna.

Söndagsfrid kräver kanske att det ska vara vindstilla? Jag gissar på elva knop och sydvästlig vind. Men det är söndag.

Det är faktiskt havsutsikt i parken åt två håll och med lite ansträngning kan man se det vita vågskummet i väst. Jag är en lycklig människa i parken idag. Allting är tydligt och rent. Bara en vit plastgaffel på gräsmattan.

Ständig grönska

2008-11-14T22:31:00.002+01:00

Märkligt hur en viss typ av växtlighet förknippas med vissa tidsperioder. Krypande och stående enar och tujor är bara 1970-tal för mig.

Det kan nog finnas något vackert i hur de olika barren bildar mönster och de olika schatteringarna av mörkgrönt. Ständiggrönt. Plastäkta. Men det är en sådan svunnen tid över parkens sydöstra hörn!

Dimma

2008-11-04T17:46:00.002+01:00

Det är novemberdimma, inte helt ovanligt över Västsverige. Dimman är iskall och lägger sig över axlarna när man går ut och kryper in i öronen, och så får man bihåleont. Det drar fuktigt från havet.

Men det är därför man bor här. Det är vackert med dimma, och färgerna i parken suddas ut som i en akvarell av Lerin. Och havsfukten känns bra mot huden. I parken

får man skydd från de värsta vinddragen, trots att de flesta löv är borta nu, och nedanför slänten står bänken och väntar. Idag är det inte grillväder. Men kanske varm choklad?

Rimfrost

2008-11-01T12:42:00.004+01:00

Frosten nöp till, men resultatet ser vi senare. Blir det våta trasor kvar av allt det djupfrysta?Det är hursomhelst vackert med rimfrost.

Novembermorgon

2008-11-01T12:30:00.004+01:00

Visserligen är det höst, men jag har inget emot att saker förnyas. Höst är mer nyår än nyåret självt.

Det är tyst i sta'n på morgonen. Lördagshandeln var i går då det var fredag. Idag sover folk länge, fast solen strålar och det är i stort sett molnfritt. Och frostkallt.

I tystnaden hör man hur löven ramlar när man går förbi en buske eller ett träd. Det rasslar försiktigt när de trasslar sig förbi grenarna som bollen i en flippermaskin. Ja, det var ingen vidare liknelse, jag vet. Flippermaskiner låter en hel del.

Men flipperbollen kastas hit och dit mellan hindren för att till slut gå i mål. Så är det för löven också. Till slut dalar de ner på marken, oavsett vad som finns i vägen.

Sparvarna kvittrar förvirrat i buskarna runt lekplatsen. Någon har ryckt loss en brungrön bräda från inhägnaden. Spikarna står aggressivt rakt ut. Men annars är det tyst, tomt och vackert i parken.

På natten

2008-10-30T23:30:00.002+01:00

Just nu lär det inte vara så mycket parkaktivitet. Jag länkar till bloggkartan för att någon ska komma och hälsa på! http://bloggkartan.se/registrera/26321/varberg/ Jag är osäker på hur man gör, men man kan prova i alla fall.

De sista löven

2008-10-24T15:15:00.004+02:00

Är döden vacker? Hösten är dödens tid och snart springer ungarna omkring med halloween-masker och förstår inte varför. Men det är roligt att leka död och det kittlar lite förbjudet för barn.

I parken blåser ena dagen solen alldeles rent och nästa dag drar regnet in horisontellt. Allt är lika vackert när man är lycklig, och är man olycklig så är det också fint.

De rent osvenska färgerna i höstparken är som salsa. Fast gulblå.

Dagens besök

2008-10-16T16:44:00.002+02:00

En barnvagn, en matte och två hundar har varit i parken idag. Minst.
Det är tur att det finns parker i en stad. Det är lätt att de naggas i kanten av hustomter, för bostäder behövs det. Men vad vore en stad utan gröna mellanrum som rensar luften och ger utrymme för andra ljud än från trafiken? I en park doftar det också annat än avgaser. Hundbajs, till exempel ... Men även löv och mull, blomma, sand, gräs och jord.

Oktobersol

2008-10-08T10:35:00.003+02:00

Bladen är lite vissna, men när solen satsar extra lever de upp en stund och glänser till. Det börjar glöda i parken bland löven. Kastanjerna rullar runt. Gräsmattan är djupgrön. Den stora solrosen har försvunnit men det finns en liten kvar. Den stretar vidare nedanför stenhällen.

Hösten är den ljusaste årstiden. När löven försvinner och himlen är rensopad av blåsten, finns det inget kvar som hindrar ljuset. Jag hoppas på novembertomma träd.

En stadig bit

2008-09-30T11:46:00.003+02:00

Det regnar i dag. Skurarna avlöser varandra och regnet kommer som en musikalisk våg och tonar bort i diminuendo. Flyktigt, lätt. Men ibland trummar det så stadigt att man tror att det är ett evigt regn, med evig och jämn styrka, kanske det sista regnet innan världen går under i syndafloden.

Bondestatyn av Ullman står troligen kvar efter dagens regn. Hästen är inte nöjd. Han klipper med öronen och känner tydligt sin herres tyngd. Bonden har kuvat sin häst och sitter stadigt. Han väger en hel del på hästaryggen. Hästen orkar, det är en rejäl nordsvensk. Men bonden är så jäkla självsäker. Hur kan han så enkelt hantera 950 hästkilo med sina skänklar?

Hästen förstår inte själv, men har tillfälligt fogat sig i situationen.

Nykrattat

2008-09-24T14:57:00.005+02:00

Nu är det nykrattat i parken och en bra dag för att äta glass. På torget kan man köpa nyslungad honung, svamp och plommon. Det är höstkläder i affärerna och ett litet sting i luften, men solen värmer på ryggen om det är i lä.

Trots den nystädade parken ligger det glaskross på stenhällarna. Man får se sig för. Om man gör det, så ser man rölleka, maskros, fibbla och en liten, liten blekblå näva. Kärleksörten blommar i skuggan men har torkat i solen. Gräset är lent och tjockt. I den rufsiga, oklippta delen av parken växer det vitplister, som lyser till i det mörkare gröna.

En ny historia

2008-09-22T16:43:00.005+02:00

Jodå, visst finns det historier överallt. Här är en: Solrosen står kvar i parken. Det är första gåtan! Den andra är hur den kom dit. Parkförvaltningen? Nja, det tror jag inte. Fågel? Jo, troligare.

Tiden och platsen sammanfaller

2008-09-21T20:10:00.004+02:00

Vi är ganska många som fascineras av tiden. Vad som sker, sker i det lilla, lilla, och det får återverkningar i det stora. Det är en förklaring till varför vi iakttar det lilla. Det kan finnas fler.

En konstnär har ställt upp en kamera i en skog i Skåne och varje dag tagit en bild från exakt samma plats och samma tid på dygnet under ett helt år. Bilderna är sammanfogade till en film som jag nyss såg på ett galleri.

Det händer ganska mycket när ingenting händer: En trädgren faller ner och ett ljusmönster är det mest dramatiska. Annars är det snö ena dagen och tö den andra. Gröna löv en stund och tomma grenar den andra. Brun mark den ena dagen och grön mark med små vitsippor den andra. Ljuset från väster och ljuset från öster.

Efter en stund ser man nya saker i bilden. Djupet förändras och mitt fokus flyttar ut och in mellan trädstammar. Är det verkligen en gångväg? Ligger det hus där uppe eller inte? Hur viktiga är förändringarna mellan sommar och sommar?

Här är länkar till konstnären Björn O Olsson och galleriet, aktuella just idag. Hur det är imorgon är osäkert ...

Det finns andra parker

2008-09-19T16:21:00.003+02:00

Ännu några dagar kan man njuta av planteringar och trädgårdsdesign i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Så här fint kan man sitta i en del parker, om designern får bestämma.

Men hur kommer det sig att det genomarbetade och välbetänkta kan kännas så främmande? Jag tycker att det är vackert! Ändå blir jag lite lätt illa till mods. Det är inte min park, det kanske bara är det?

I min park hänger ingen designmedveten medelklass. Tror jag.

Stöld drabbar parken

2008-09-05T16:43:00.003+02:00

Scoop! En himla massa mopedoväsen fick tydligen grannarna att ringa polisen som kom och betraktades av tjugo tonåringar. Någon hade snott en moppe och någon hade kört den sönder och samman, uppför och nerför backen, och någon hade lämnat den när poliserna kom medan ett gäng satt i gungorna och såg på poliserna som försökte ringa mopedägaren.

Mellan poliserna och gungorna var det en kilometer. Mentalt.

Mopeden var anmäld som stulen. Nu var den hittad.
- Parken är ett tillhåll, sa polisen. Inte så kul att bo här ...
- Jag bor här, sa jag.

Inte bara kärlek

2008-08-20T20:33:00.004+02:00

Tonårsgänget - det totalmanliga - cirkulerade på något vis runt trädet när jag gick förbi på grusgången. Plötsligt kom det en tuschpenna farande genom luften och landade två meter från mig. Jag tittade långt efter kastaren men det var inte så lätt att hitta honom bland cyklar, mopeder, tröjor och jeans.

- Jag missade, sa en kille.

Jag gick några meter till. Och det kom en penna till farande. Pennorna såg ut som om de kunde användas för att skriva tags på det ena eller det andra.

Men nu plockade jag upp den och gick mot killhopen.

- Saknar ni något, frågade jag den mest trolige kastaren. Hatten är borta.

- Jag kan ta den, muttrade en yngling.

-Pengar, sa den andre. Pengar är bra att ha. Jag saknar pengar. Har du några?

- Är det inte dags för skolan snart, sa jag.

-Skolan suger, sa han.

- Jag håller med, sa jag.

På den steniga marken närmast husen blommar kärleksörten för det vilda, och saker kryper och surrar omkring blommorna.

Kvällen före

2008-08-17T22:24:00.001+02:00

I parken sitter tonåringarna på kvällen och håller kvar vad som går av sommaren. Torggrillen har stängt. Det är tomt på torget.

Än finns ljuset kvar en bra bit in på kvällen. Molnen är röda undertill när solen tittar under molntäcket en stund innan den går ner. Kvällsfärjan har gått ut. Om man står på rätt ställe i parken kan man se skorstenen och följa med en stund med blicken.

Den som sitter nere på gräsmattan har en gammal kyrkogård på andra sidan gatan. Den lilla påminnelsen om vår egen nära förestående bortgång känns bara bra ikväll, när det är moppeväder och ännu några dagar kvar på sommarlovet. Hjulen har lämnat små spår på gräset. Det repar sig nog.

Då är det kanske värre för träden. Kanske var det torkan som gjorde dem glesa och torra den här sommaren, men det kan också vara almsjukan. I dagens tidning står det att stadens utseende kommer att förändras mycket. Almsjukan har slagit till mot träden i närheten, och då är enda lösningen att såga ner träden. De flesta stora träd i parken är almar.

Utan trädkronor - ingen park.

Hoppfullt

2008-08-07T13:43:00.004+02:00

Värmen ligger kvar över stan, men det är tomt i parken vid middagstid. Ikväll är det kanske annorlunda, för det är jippo på torget och en känsla av sommaravslutning.

Gräsmattan mår fint. Regnet har lämnat en gräsgrön matta över hela parken. Speciellt fin mörkgrön färg har gräsmattan i skuggan av träden. Mitt i parken blåste det stora trädet ner i våras och lämnade en stubbe kvar. En vit fjäril fladdrade nyss. De små insekterna gillar gammalt murket trä. Och naturen sätter fart i det ständiga skeendet. Ting försiggår, som Jan-Erik Vold skrev i en dikt.

Nu skjuter trädet nya skott inför hösten. Den kan bli svår. Men först ska vi leva genom sensommarens mjuka, fuktiga värme och glädje.

Lördagseftermiddag i augusti

2008-08-02T17:45:00.005+02:00

Här händer inte så mycket. I alla fall tror jag det. Två unga män äter sin lunch vid stenbordet. Båda har långt hår, den ene dreadlocks, den andre svart. Deras samtal är livligt och de verkar vara vänner.

På bänken vid sandlådan sitter en ung man och en flicka med utsikt ner över slänten. Vinden är svalare än på en vecka. Träden prasslar torrt. Det är lätt att andas igen.

Det är lördag. Torghandeln är avslutad. Ikväll är det fullbokat på strandrestaurangerna. Alla vill sitta med havsutsikt och äta, men det går ju bra att duka i parken också.

I augusti är det dags för mognad. Äpplena hänger redan tunga i träden, även om det är tid kvar innan man kan plocka. Pumporna mognar efter husväggarna, druvorna och persikorna tjocknar i växthusen, björnbären är röda i snåren. Jag har plockat två som hade fått svärta mot en betongmur. Björnbärssylt är inte dumt, men kostar stor möda och lämnar ärr för livet. Det är frågan om man ska våga.

Pengar är tunga, glass är gott

2008-07-31T15:43:00.002+02:00

Jodå, jag tog en glass i parken vid lunchtid. Solen stekte. Glassen gick sönder i handen. Bakom häcken på bänken satt en medelålders man och rökte. Nere på gräsmattan under trädet satt tonårsgänget runt moppen och hängde med varann. Från stan kom en brunbränd och muskulös man på gångvägen. Svetten rann om honom och han stönade för varje steg över ryggsäcken, som han bar i famnen och inte alls på ryggen. Han var tvungen att vila ryggsäcken mot trappen en stund, innan han stönande gick vidare.

- Tio tusen i mynt, grymtade han när han gick förbi mig.

All time high

2008-07-23T14:22:00.002+02:00

Igår var det tillströmning till parken, minsann. Tio personer låg på gräsmattan i olika konstellationer under eftermiddagen och på kvällen pussades två på bänken som går runt trädet. Just nu är det lite grått och en smula kyligt. Men två medelålders stadiga par dricker kaffe på bänkarna. Det är torghandel idag, så staden surrar av folk. Parken är trevligt nära torget och alldeles lagom att dra sig undan i, alla tider på dygnet.

Det prasslar oroväckande torrt i trädens havssidor. Är det stormdagarna häromveckan? Jag tror att saltet i vinden går hårt åt träden, och tillsammans med den långvariga torkan blev det för mycket. Kanske att en regnig höst rättar till det. Men först vore det skönt med några sommardagar till.

Bra mikroklimat idag

2008-07-20T17:54:00.004+02:00

Det har varit störtregn och nu är det sol mellan molnen. Det goda med detta är att gräsmattan har tagit sig igen. Till och med i parkens södra del, där berget går i dagen och jordlagret är tunt, växer det nu en grön matta.

Bröllopsdags

2008-07-12T21:35:00.004+02:00

Det var fotografering av brudparet i parken medan chauffören väntade.
- Jag brukar köra ungefär tio par om året, sa han. Man kunde skriva böcker om allt som händer då. Det är inte alltid roliga saker. En gång satt bruden i en timme i bilen medan 140 gäster väntade inne i kyrkan..
Han skakade på huvudet och vi tittade på blåsvarta regnmoln som hängde över paret. Men solen sken vidare.

Parkmorgon

2008-07-10T09:03:00.003+02:00

Är det en morgonpark eller en kvällspark? Svaret är att det är olika parker vid varje tidpunkt. Nu på morgonen skriker måsarna utanför parken och väcker alla i hyreshusen. Det är ett jävla liv när det ekar i den morgontomma staden.

Men i parken är det kyligt. Ljuset kommer från öster över den skrovliga stammen med bänken. Fem duvor går i rad på gräsmattan. Vad pickar de efter? Två kråkor sitter i varsitt träd och skriker att jag är där och stör på morgonen. Det artar sig till en klar sommardag i parken.

Semester i parken

2008-07-09T23:50:00.002+02:00

Ett litet stillsamt gäng ungdomar satt tillsammans på en kulle i parken. Fladdermusen svirrade tyst under träden. Igelkotten nös och grymtade medan den smög i kanten mellan det klippta och oklipta gräset. En trasig vit nattfjäril flög från öster till väster, från papperskorgen mot det mörka trädet i slänten där vi satt. Natthimlen var ljus, och husen och trädens grenar var silhuetter i ett modernt spetsmönster.

På dagen var det stor trafik i parken. Folk kom och gick på väg från torget. Onsdagar är torgdagar, och människor går med kassar till parkeringen ovanför parken.

Men nu är det tyst och stilla. En cykel på gatan bromsar så det gnisslar. En bil backar mot enkelriktningen. Gräsmattan mot gatan är tom.

Tyvärr har de tre lyktorna i parken tänts, och det blir orange ljus i stora cirklar runt dem. Utanför ljuscirklarna är det mörkare än någonsin. Det är semesternatt i parken.

Parkestetik 2

2008-06-29T21:36:00.005+02:00

Det är tjock, ny sand under gungorna i parken. Det ser fräscht ut. Andra nyheter är tyvärr de tre parklyktorna i gammal stil. Jag antar att de är vackrare än ledstången. Mer genomtänkt estetik med äldre stildrag. Lyktorna är mörkgröna, stabila. Och lyckligtvis ännu utan lampor! I kväll lyser de inte.

Jag har ett fantastiskt vackert bildspel i powerpoint som visar planeten Jorden från rymden. Man ser solen belysa delar av klotet, vädersystemen vandrar, men så smyger natten in och då strålar hela den mörka sfären av vackert ljus. Storstäderna ser fantastiska ut. Juvelerna i industriländerna gnistrar, utmed motorvägarna gnistrar det vid tätorterna. I Afrika är det övervägande mörkt. Allt är verkligen otroligt vackert. Men all den där belysningen, som från rymden är ett smycke, är läckage av ljus som strålar ut till ingen nytta. Och för den som vandrar i dödsskuggans dal på jorden, är det en belysning som gör det omöjligt att se ut i rymden på stjärnor och planeter som omger oss. Mitt i en stad kan man inte längre se stjärnorna, på grund av ljusföroreningen.

Det behövs inga lyktor i parken. Den är omgiven av gator och hus. Visst finns det mörka hörn under träden, men gångvägen är jämn, slät och totalt ofarlig. Det är överdrivet att belysa allt. Det skapar en viss atmosfär - men det hindrar oss att se himlen!

Parkestetik

2008-06-27T22:52:00.005+02:00

Vad som är vackert kan man diskutera. Det finns förstås saker som inte intar några estetiska ståndpunkter alls. Tror jag. Det borde vara sånt som man helt enkelt vill ska fungera, där funktion är helt överskuggande utseende. Om man säger. Men man vet aldrig! Jag träffade nyligen en radarbaserad nivåmätare som hade vunnit designpris och blivit utställd på Röhsska. Hur troligt låter det? Var den vacker?

Denna parkledstång är nog inte så vacker. Den smälter inte in i naturen, den är inte lika gammal som trappen, den har inget personligt uttryck och innehåller inga stilelement som jag kan känna igen. Fast en viss futuristisk stämning vilade över den i kvällsljuset nyss, eller snarare surrealistisk. Ja, det är lite Magritte och skivomslaget Tubular Bells.

Öken i parken

2008-06-25T16:07:00.003+02:00

Det var varmt och torrt länge, och gräsmattorna blev alldeles gula och torra. Sedan regnade det, och gräset återhämtade sig snabbt. Det finns fortfarande en stor gul gräsmatta mot söder, men för övrigt är gräset grönt, om än glest.

Men träden! Jag tyckte att det lät torrt om dem när det blåste, och de såg ut att hänga av vattenbrist. Nu är jag säker: Träden i mitten av parken mår inte alls bra. Utmed ytterkanterna verkar de klara sig bra, men mitt inne i parken på den lilla höjden kanske de inte får tillräckligt med vatten. Löven skrumpnar och det ser tråkigt ut. Strax intill står en vattenpost, men det verkar inte göra träden gladare.

Midsommardagen

2008-06-21T22:42:00.003+02:00

Utmed parkens norra gräns från öst till väst står det några syrenbuskar, en alm och sen en ask. Asken är ett vackert träd. Den växer långsamt, får löven sent under våren och släpper de ljusgula bladen tidigast på hösten. Det är ett ljust träd med vackert skuggspel och fin historia. Varför var Yggdrasil en ask?

I parkens ask har någon för länge sen börjat bygga en trädkoja. Ett par dystra bräder ligger på tvärs i en klyka. O, alla påbörjade, storstilade projekt som går om intet!

Midsommardagen har varit blåsig och solig. Alla träden i parken har klarat sig. Vid förra stormen åkte en jättegren ner och låg på gräsmattan. När den röjdes bort var det tydligen också dags för trädet. Nu står det en rejäl stubbe kvar, och i mitten är det ett halvmetersdjupt hål. Där lägger parkbesökarna pinnar och ibland något skräp.

Midsommarafton igår

2008-06-21T22:26:00.004+02:00

Igår var det kubbspel i parken. Alla möjliga åldrar deltog och verkade ha jätteroligt. I det östra parkhörnet satt tuffa gänget och hinkade och såg inte alls så glada ut. De drog iväg när jag kom med kameran.

På kvällen gick L och jag genom sta'n när mörkret föll. På en halvtimme mötte vi hundratals, kanske tusentals festande människor. Fem var över trettio år. Och så polispiketen och en polisbil, innehållet i dem kanske också hade uppnått mogen ålder.

Dan före fuskmidsommarafton

2008-06-19T14:29:00.007+02:00

Det är ju ändå inte riktigt midsommar-solstånd i morgon. Fast på stan är det förväntan. Alla pratar om matchen som inte gick så bra, folk kommer med lila kassar från Systemet, i skyltfönstren hänger små vita brodyrsaker, och i parken droppar det om än ganska försiktigt.

Det pågår en massa saker även i parken. På fem minuter passerade tre människor med varsin hund, en stor kråka flög under träden från nordväst till sydost, en snöskata skrek upprört och flög upp i trädet. Gråsparvarna flockades i en buske, eller var det kanske pilfinkar. Gänget sprattlade i gruset och försvann när jag gick förbi.

Men vad gör måsarna? De verkar väldigt upptagna med att skörda hö, som nu doftar efter att parkförvaltningen har slagit omkull lite gräs. I dagens fuktiga luft sprider sig lukterna utmed marken. Jag gillar fuktig luft. Snart är det riktig midsommar.

Fotbollstomt

2008-06-18T22:09:00.000+02:00

I kväll är det fotbollsmatch mellan Sverige och Ryssland. Jag hörde ååååh från en restaurang jag gick förbi, och strax därefter neeej... Det lät trevligt med alla gemensamma röster i kör!

Kanske är det på grund av matchen som parken är tom. Det fläktar skönt och är över huvud taget lagom i kväll - inte för varmt eller för kallt.

Parkförvaltningen har lämnat stora stråk i parken oklippta. Något som påminner om hundkex växer överallt. Kaninen som brukar fara över gräsmatten för att mumsa i skuggan av träden har mycket att gömma sig i nu. Snart är det svensk midsommar.

Gröt i parken

2008-06-16T13:03:00.002+02:00

Det kan vara almar. Ja, det måste vara almar. Barken är sprucken och vackert fårad, och frukterna har redan mognat och spritt sig över hela gräsmattan. Det känns som tidigt, men almen släpper sina frön i juni. Eftersom det har varit så torrt är fröna bruna och tunna som silkespapper. Kan de kompensera för att trädet inte skjuter rotskott? Men mängden räcker nog till. Om alla frön skulle slå rot, skulle också världen uppfyllas av almar.

Strax utanför vårt hus ligger en stor driva av almpengarna. Det torra prasslandet lät först som höst, men nu har det störtregnat. Faktiskt haglade det rejält. Ena stunden sol, i nästa rasslade haglet över taken, och det låg vita högar under stuprännorna. I parken blev de prasslande almfrukterna en enda kletig brun rågmjölsgröt.

Röker de på i min park?

2008-06-15T20:04:00.001+02:00

Det är min park. Det tycker i alla fall jag.

En sällsynt dag förra sommaren hade jag A på besök. Jag ville visa min park och mitt liv men kunde inte förmå mig till att visa mig. Just så där inkonsekvent är det.

När vi gick genom parken sa han att tonåringarna som gungade på barnens gungor också rökte på. Han kände igen doften (det gjorde inte jag). De rökte alltså hasch i min park! Det får de sluta med.

Det är ofta ungdomssamling i gungorna. Varför känns det som ett hot? Jag går ogärna ut i parken och sätter mig bredvid femton tonåringar, även om det finns gott om plats för oss alla.

A kommer inte hit mer och är helt ointresserad av kontakt. Jag klandrar honom inte. Ju mer jag skrek "jag är inte vansinnig, jag är inte vansinnig" - desto konstigare framstod jag. Förstås.

Trots att jag är en mogen och medelålders kvinna har jag svårt att visa mitt rätta jag. Men om det inte var jag som gick bredvid honom den där dagen i parken - vem var det då?

Vi satt i parken på en filt till halv elva.

2008-06-15T16:31:00.003+02:00

Det är junikväll, en kväll i livet med tid för att vara tysta tillsammans. Grillen ställer vi på grusgången, så det är ingen fara för brännmärken i gräset. På bänken som är snickrad runt det gamla trädet sitter två tonåringar och pussas. Flickan dansar lite framför pojken. De sneglar på oss men vi stör inte varandra.

Vi är glada att vara stilla. Parken ligger alldeles vid huset och i kanten av gatan. Det är utanför staden men ändå mitt i. Parker är sådana.

Så där fortsätter kvällen. Det är varmt. Små gyllene flugor dansar under lövtaket. Värmen har tagit kål på myggorna. Det är sommar i parken.